Nu är det nog nästan vår ändå. Jag har suttit och knåpat med min hemtenta medan regnet rasat ner utanför fönstret mellan alla blixtar och åskknallar. Lyssnade på radio, tills sändningen försvann efter en extra kraftig knall.
Det är dags för lite förändring tror jag. En sak jag behöver göra något åt är den här bloggen, men det får väl vara tills jag kommer tillbaks till min egen dator igen till helgen.
Nu vill jag ha en kopp te.
Hey babies. Jag ar just back from the beach, och tänkte satta mig och steka i solen på verandan.
En sak som oroar mig är att på sju dagar har fettlagret pa min mage okat med 1 cm. Om det fortsätter i den takten kommer jag att ha mer an ett mer an 10 cm tjockt fettlager på magen om nån månad eller två. Not good, at all.
(ni behöver inte ta mig allt for seriöst..)
..Kalles kaviar, Kalles kaviar med ägg, Kalles kaviar med banan.. Kalles kaviar med BANAN! Sitter och halvsover i soffan men den där ekande frasen fick mig nästan instormande på toaletten, I wanna pjuke! Kan inte vara i närheten av kaviar, inte ens rysk under några omständigheter.. Man kan ju undra vad som ploppar ut ur fabriken nästa gång Kalles tigerrandiga kaviar med en twist av.. hmm choklad, naminami! Drömkombo number 1.. NOT!
I lördags var jag på stan hela dagen och gjort lite dittan och dattan. Gick omring i affärer och jag pekade på allt jag ville ha som min studentbudget icke tillåter. Ibland är det bra att ha en sympatisk mami med sig. Hittade lite söta klänningar som jag adopterad och lite skor och annat tjaffs! Sen gick vi vidare på någon middags grejs där jag åt något helskummt ..som jag aldrig ens har hört talas om så jag tänker inte ens försöka stava till det! Några timmar senare var jag påväg rullandes därifrån..
God nyårsafton!
Idag tog jag mig en riktig sovmorgon, ända till 9 på morgonen. Underbart. Tänkte att jag skulle vara pigg ikväll när det vankas fest!
Lite olika saker står på schemat idag. Lite mat ska köpas, och ett par sminkprodukter som jag varit utan rätt länge (så det är verkligen dags), shopping till R och så skulle jag vilja hinna med ett SatsCorePuls pass och plugg. Misstänker att jag inte hinner med allt om jag inte ska stressa ihjäl mig, och det har jag ingen lust till 
Min nyårsfrukost bestod av
Vaniljyoughurt med egenblandad musli och mandarin i, samt en fullkornssmörgås med ost och skinka
R jobbar den här morgonen så jag fick avnjuta den själv. Men nu ska jag iväg troligtvis till Kista galleria och hitta kläder åt min älskling. Skönt att shoppa inomhus där allt finns inom samma tak tycker jag.
Ha en fantastisk dag mina vänner!
Det är 150 år sedan Emily Brontës Svindlande höjder utkom för första gången men karaktärerna lever alltjämt vidare. Hur skulle en modern Catherine eller Heathcliff kunna set ut? Elin Mellerstedt spårar ett mansideal genom olika tiders fiktioner.
Jag har en tummad utgåva från 1960 av Emily Brontës Svindlande höjder (1847). Den mjuka pärmen är orange och har undertiteln ”En av de mest dramatiska och skakande kärleksberättelserna som någonsin skrivits”. På den lilla bilden som pryder omslaget sitter de, Catherine och Heathcliff, tätt intill varandra med en filt över axlarna.
Bilden är beskuren precis därunder med bara deras ansikten i fokus – Catherine som tittar på Heatcliff, Heathcliff med blicken framåt och stirrandes ut i fjärran. Ögonen är mörka, ögonbrynen grova och håret mörkt, lockigt och rufsigt. Ansiktet är väderbitet. Det är så han ser ut. Min Heathcliff. Inte som Ralph Fiennes långhåriga och mjäkiga i filmatiseringen från 1992. Inte som Laurence Oliviers prydliga med polisonger från 1939. MTV:s modernare version 2003 med en ”Heath” förtjänar knappt en kommentar.
Timothy Daltons Heathcliff 1970 ligger rent utseendemässigt kanske närmast men likväl. Killen på min bok ÄR Heathcliff. Hjälten vars passion är stark nog att förstöra både honom själv och alla omkring honom, arketypen för den byronska hjälten.
Uttrycket och typen som definierar den byronska hjälten kommer från den brittiske författaren Lord Byron. Uttrycket föddes med pilgrimen Harold i Byrons långa dikt Childe Harold’s Pilgrimmage. Harold kom dock endast att bli den första av flera och efter honom följde exempelvis kanske den mest kända av Byrons huvudpersoner, Don Juan.
