Byrons oersättliga hjälte över 150 år klassiker

Det är 150 år sedan Emily Brontës Svindlande höjder utkom för första gången men karaktärerna lever alltjämt vidare. Hur skulle en modern Catherine eller Heathcliff kunna set ut? Elin Mellerstedt spårar ett mansideal genom olika tiders fiktioner.

Jag har en tummad utgåva från 1960 av Emily Brontës Svindlande höjder (1847). Den mjuka pärmen är orange och har undertiteln ”En av de mest dramatiska och skakande kärleksberättelserna som någonsin skrivits”. På den lilla bilden som pryder omslaget sitter de, Catherine och Heathcliff, tätt intill varandra med en filt över axlarna.

Bilden är beskuren precis därunder med bara deras ansikten i fokus – Catherine som tittar på Heatcliff, Heathcliff med blicken framåt och stirrandes ut i fjärran. Ögonen är mörka, ögonbrynen grova och håret mörkt, lockigt och rufsigt. Ansiktet är väderbitet. Det är så han ser ut. Min Heathcliff. Inte som Ralph Fiennes långhåriga och mjäkiga i filmatiseringen från 1992. Inte som Laurence Oliviers prydliga med polisonger från 1939. MTV:s modernare version 2003 med en ”Heath” förtjänar knappt en kommentar.

Timothy Daltons Heathcliff 1970 ligger rent utseendemässigt kanske närmast men likväl. Killen på min bok ÄR Heathcliff. Hjälten vars passion är stark nog att förstöra både honom själv och alla omkring honom, arketypen för den byronska hjälten.

Uttrycket och typen som definierar den byronska hjälten kommer från den brittiske författaren Lord Byron. Uttrycket föddes med pilgrimen Harold i Byrons långa dikt Childe Harold’s Pilgrimmage. Harold kom dock endast att bli den första av flera och efter honom följde exempelvis kanske den mest kända av Byrons huvudpersoner, Don Juan.

Det här inlägget postades i Bok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Byrons oersättliga hjälte över 150 år klassiker

  1. Vilda Andreasson skriver:

    Haha tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *